Stickat & Virkat

Jag har stickat (och i någon mån virkat) mer än vad någon vettig människa borde göra i sitt liv. Men så plötsligt blev det stopp i början av 2000-talet. När jag började få alltför smärtsamma påminnelser om artrosen i mina fingrar/händer. Framför allt i vänsterhandens tumme.

Men så blev lusten alltför stor en dag när en nära väninna kom i en jättemysig kofta, 2013 tror jag att det var…

Och döm om min glädje när jag upptäckte att jag faktiskt kan sticka igen. Inte bara en liten stund, utan faktiskt timme efter timme. Bäst går det om jag håller mig till rätstickning eller mönster. Ren avigstickning frestar mer på händerna. De nya korta KnitPro stickspetsarna som man sätter på plastvajrar underlättar också.

Vänsterhandens tumme och lillfinger är vad som väl brukar kallas för ”utvärkt”: knöliga och försvagade i styrka, men gör inte så ont längre. Nu är det högerhanden som  börjar krångla, men än så länge funkar stickning, men däremot får jag problem med virkningen…

Ja, ja… jag klarar mig faktiskt ganska bra 😉